Liten Hembygdsdag på hembygdsgården för årskurs 3 i Nynäshamn 2011
(klicka på bilderna för att se dom i större format)

Detta var min roligaste skoldag!

Utbrast några 3:e klassare när klassen skulle gå tillbaka till skolan från studiebesöket på hembygdsgården i Nynäshamn.

Den 20 och 21 september hade Sotholms Härads Hembygdsförening traditionsenligt bjudit in Nynäshamns 3:e klassare till ett studiebesök med titta- och prova-på-aktiviteter.
Det var ca 145 barn som kom.

När barnen kom talade vi om att portalen är en tidsmaskin: utanför har vi 1700-talet och innanför 1800-talet. Funktionärer, gammaldags klädda, mötte barnen och tog med var sin grupp till stället dom skulle börja på.
 

Luddes stuga från 1719 är ju helt klart ett trevåningshus, eller? Det har ju både vind och källare. I källaren förvarade Ludde nog alla sina pengar. På frågan om någon skulle kunna tänka sig att bo där blev svaret nej. Det finns ju varken TV eller dator där.

Vagnsmuseets råttfälla var ju läskig, stackars råttor. Vagnar utan motor, så konstigt och tvättmaskinerna ser verkligen inte ut som dom som användes nu, och hann brandsprutan verkligen fram i tid?
 

Hos smeden i smedjan fick dom se hur järn går att forma när det är gulrött. Några barn fick dra bälgen, som ger ässjan luft så det glödande kolet bli varmt nog. De blev fascinerade av att röra i glöden med stålpinnar och fick hjälpa till att göra krokar och figurer av järnvägsspik som fräste vilt när de sedan kyldes i vatten. Att stänka vatten på glöden så det fräste var också spännande. Några fick hjälpa till att dela på kolbitar. Detta resulterade i att:
 

På nästa station fick dom börja med att tvätta sig innan dom fick titta på gamla jordbruksredskap, se hur man använder en lie och få reda på vad en fästmansgåva är (i detta fallet en fint dekorerad räfsa gjord helt i trä). Dom fick lära sig skilja på kålrötter och andra ätliga rötter, mala säd med en handkvarn och bråka lin. Det är otroligt att torra linstjälkar kan bli så fint garn och tyg.

En ko hör ju också till ett lanthushåll, följaktligen fanns det ett juver (kossan Rosa) som mjölkades och dom fick se hur man silade mjölken genom en tagelsil och sedan fick dom dra separatorn, som skiljer grädden från mjölken.
 

På hembygdsgården finns ett litet hus som är ett utedass. Inte vilket som helst utan ett ”dubbel-kompisdass”. En av funktionärerna berättade att man förr i tiden inte hade toapapper utan använde Åhlén och Holms katalog och då hade man samtidigt något att läsa i.

Sedan kom dom till fäboden. Lite överallt i ”skogen” runtom var det får och ett par kor (bilder). Rosa hade dom ju redan träffat. På fäboden fick dom sitta på fårfällar på en stor kvarnsten (som kommer från Kvarnängens kvarn) och fick reda på lite om olika sorters får, vad man kan använda dom till, hur en fårsax ser och hur man gör garn med slända och spinnrock. En funktionär satt och spann på spinnrock och dom som ville fick lite hemspunnet garn. För att göra garn och tova måste man först karda ullen vilket dom fick pröva på. Vad färdig-kardad ull är len!  Får vi den? Får vi karda mer?
 

Dom kardade så att mjölkpigan i Trollstastugan klagade på att hon fick ull i smöret. Rosa hade gett extra mycket mjölk i år, så det var gott om grädde. Smörkärning fick dom alltså testa på och smaka hemgjort smör på en bit kex.  Det är mycket som skall hinnas med i ett bondehem, så just nu var det två vävstolar igång och alla fick väva en liten bit var och det var ju roligt. En eld sprakade på spiselhällen.
 

Under sommaren har alltid Hembygdsföreningen en utställning på övervåningen i Trollstastugan.

I år var det ”Bragegården – Nynäshamns första dagis” . Barnen fick titta på de gamla leksakerna och fotona.
 

I båtmuseet finns det fiskeredskap, gamla ekor och motorer. Ett barn kommenterade att utombordarna ser ju inte allas ut som dom som användes nu.

Sista anhalten var Nynäsutställningen, som visar vår industrihistoria. Där finns också ett gammalt kök med mat (konstgjord) på bordet, sparspis och isskåp. En telefonväxel med sladdar och knappar kliade i fingrarna och stinsen i den gamla stationen såg väldigt verklig ut liksom gubben vid borrmaskinen.
 

Det blev att långt besök så i halvlek fick barnen saft och dom som hade lite mellanmål med sig åt det. Två långa trasmattor låg på gräset att sitta på, utom på onsdagen då det regnade. Vi ”ringde” ut och in med en gammal-dags skolklocka.

Så var besöket slut. Barnen gick glada tillbaka till sin skola med ulltuss i fickan och 15 funktionärer gick in och drack kaffe.

Det som vävdes har vi monterat och klasserna får det att hänga i klassrummet.

Text: Lena 1800-talstant i Fäboden.

Foto: Sören Polhede